Tvåvägskommunikation

Säkerhetskommunikation behandlas ofta som en sändningsuppgift som börjar med att en organisation har kunskap och/eller informtaion, och mottagaren ska få den. Men kommunikation fungerar bättre när den också används som ett sätt att fånga upp vad människor ser, tror, undrar över och har svårt att göra.

Inom modern riskkommunikation betonas fokus på att engagera människorna det berör, med grundidén att kommunikationen behöver anpassas till människors faktiska frågor och situationer, inte bara till organisationens planerade budskap.

I en organisation kan principen vara enkel. Vilka frågor kommer till servicedesk efter viss säkerhetsinformation? Vilka steg i en instruktion skapar flest problem? Vilka rykten uppstår efter en incident? Vad rapporterar medarbetare från sina team? Den informationen är inte brus, utan data om hur kommunikationen fungerar.

Tvåvägskommunikation kan också förbättra tillit. När människor kan ställa frågor, rapportera osäkerhet och få återkoppling blir säkerhetsfunktionen mindre av en avsändare och mer av en resurs.

Det betyder inte att varje insats kräver en stor dialogprocess, men varje viktig kommunikationsinsats bör ha någon mekanism för att lyssna. Det kan vara en kontaktväg, korta intervjuer, en fråga i en enkät, data från supporten eller strukturerad uppföljning.

Kommunikation blir bättre när organisationen inte bara mäter vad den skickade – utan också vad den hörde tillbaka.