Human-centered cybersecurity

Human-Centered Cybersecurity, eller på svenska människoperspektiv på cybersäkerhet, är ett perspektiv på cybersäkerhet där människors behov, förmågor, begränsningar och arbetssituation ses som en del av säkerheten. Perspektivet innebär ett tydligt avsteg från föreställningen om människan som ”den svagaste länken”, eftersom mänskligt beteende inte betraktas isolerat från tekniken och organisationen runt omkring.

NIST (National Institute of Standards and Technology) beskriver Human-Centered Cybersecurity som ett område som omfattar de sociala, organisatoriska och tekniska faktorer som påverkar hur människor förstår och interagerar med cybersäkerhet. Målet är inte bara att förbättra människors upplevelse av säkerhetslösningar, utan också att uppnå bättre säkerhetsresultat. Under 2026 har NIST fortsatt att utveckla området och arbetar med ett gemensamt begreppsramverk och framtida praktiska riktlinjer för hur organisationer kan arbeta med mänskliga aspekter av cybersäkerhet.

För säkerhetskommunikation innebär perspektivet att frågan förändras. I stället för att enbart fråga hur vi kan få människor att förstå och följa ett säkerhetskrav behöver vi också fråga hur kravet, tekniken, kommunikationen och arbetsmiljön tillsammans påverkar möjligheten att agera säkert. Om människor regelbundet gör fel kan förklaringen finnas i bristande kunskap, men lika gärna i otydliga instruktioner, konkurrerande verksamhetsmål, hög arbetsbelastning eller en säkerhetslösning som är svår att använda.

Kommunikation blir därför en del av ett större system. Den kan hjälpa människor att förstå risker och fatta beslut, men den kan också användas för att lyssna och upptäcka var säkerheten fungerar dåligt i praktiken. Samtal med medarbetare kan exempelvis visa att en regel tolkas på olika sätt eller att människor har utvecklat genvägar för att den föreskrivna processen inte fungerar i deras arbete.

Ett människocentrerat perspektiv flyttar därmed en del av ansvaret från individen tillbaka till organisationen. Målet blir inte bara människor som gör säkrare val, utan säkerhetssystem som gör det möjligt och rimligt för människor att göra dem.