Klarspråk

Klarspråk handlar inte om att göra komplexa frågor banala utan om att göra den information mottagaren behöver möjlig att hitta, förstå och använda.

Cybersäkerhet är fullt av facktermer; autentisering, MFA, endpoint, ransomware, zero trust, credential stuffing och många fler beroende på vilket hörn av branschen man kikar i, och i vissa sammanhang behövs de. Problemet uppstår när språket blir ett hinder för den som förväntas agera.

Bra klarspråk börjar därför med mottagarens uppgift. Vad behöver personen förstå? Vilket beslut ska fattas? Vilken handling ska genomföras? Utifrån svaret på de här frågorna räcker det med att förklara de bitar som behövs för detta.

Värt att tänka på är att klarspråk inte enkom handlar om säkerhetsrelaterade termer i säkerhetssammanhang. Att använda generella interna förkortningar och invanda begrepp i säkerhetssammanhang kan leda till onödig förvirring och frustration. Att ex. skriva "LG" i stället för att skriva ut ordet ledningsgrupp i en policy skapar en onödig vägg mellan läsaren och policyförfattaren vilket kan leda till att texten blir mindre begriplig eller att man i värsta fall slutar läsa.

Klarspråk är alltså inte kosmetika. Om en säkerhetsinstruktion missförstås eller inte går att omsätta i handling är det ett säkerhetsproblem.